nunofagun

Senaste inläggen

Av nunofagun - 9 november 2018 08:15

Det är dags att ta fram Planen. Det vill säga, den som mest är en önskelista. Den Stora Planen råder jag inte över, den tar jag emot – i bästa fall med glädje men ibland också med en trumpen min.

 

Nåväl, Planen som är en önskelista blir allt kortare i takt med att livet också blir det. Därför är det angeläget för mig att ägna mig åt rätt saker. Tårtkalasen går bort. De meningslösa diskussionerna också, och alla mirakelkrämer för jag bär mina levda rynkor med stolthet. Idag prickar jag av 7.5 poäng på magisterprogrammet i språk. Ja jag vet, det är inte mycket, men de betyder att jag har lyckats med första etappen. Jag har slutat att stirra på examen. Blir så överväldigad av tanken på vägen dit. Istället stirrar jag nu på nästa 7.5 poäng, som möjligen ligger inom räckhåll. De poängen bryter jag i sin tur ned i antal tentor, och antal inlämningsuppgifter, som jag bryter ned i stycken.

 

Postmodernismen har sina värden. Den hyllar fragmenteringen, vilket jag kan begripa; om jag inte fragmenterar Planen, krossar den mig. På det sättet blir varje liten beståndsdel både hanterbar och faktiskt rentav nöjsam. Men mest av allt är varje fragment en del av det sm en gång ska bli en helhet, både i CV:n och livet därefter.


ANNONS
Av nunofagun - 8 november 2018 08:15

Jag är besatt av att sova.

 

Skälen till att sömn är så viktigt för mig är många. Sju års vakna 12-timmars jobbnätter spelar roll; jag sov när jag kunde sova, när jag inte jobbade. Ibland var det mitt på dagen, ibland dygnet runt. Vid ett tillfälle på sommaren då solen envisades med att hålla mig vaken i 48 timmar, sov jag så länge efteråt att jag vaknade i tid för morgontidningen i brevlådan inte nästa morgon utan nästnästa. Jag har fortfarande inte riktigt en normal dygnsrytm men sova kan jag, när som helst och hur som helst. Jag har somnat på ett tråkigt jobbmöte, mitt i en magnetröntgen och hos tandläkaren (under viktiga åtaganden som möten jag håller själv och under bilkörning sover jag dock aldrig). På ett sätt tycker jag att det är sunt att jag sover då tillfälle ges. Jag är lite som djuren, som går ner i halvdvala för att spara energi tills den verkligen behövs. Det händer också att jag sover för att få vila från mina krämpor, som gör sig påminda i vaket tillstånd. Sist men inte minst är det när jag drömmer som jag får klarhet i sådant jag processar under dagen; det liksom faller på plats och tydliggör budskap som jag inte förmår uppfatta under vakenhetens alla intryck.

 

Varje dag är värdefull för mig; jag vill inte vara utan en enda, sorgsen som lycklig. Men varje natt är lika viktig, för återhämtning från livet som var för att orka livet som ska bli.

ANNONS
Av nunofagun - 7 november 2018 08:15

Det är inte alltid det går att glädjas åt det som glädjer andra. Men att glädjas åt deras glädje – speciellt om det är någon som står en nära – är något annat. Det är ett uttryck för omtanke, eller rentav kärlek.

 

Jag har sett exempel på vad som sker när en människa delar sina innersta drömmar eller glädjeämnen med någon; den liksom lyser upp inifrån av förväntan och förhoppningar. I bästa fall tas förtroendet emot med ett ”jag är så glad för din skull”. Men oftare krossas förväntningarna och förhoppningarna av förnumstiga kommentarer, sådana som ifrågasätter och förkastar. Glädjen som lyste likt en OS-fackla blir allt svagare och slocknar. Javisst det har du rätt i. Så dumt. Jag tänkte inte. Klart det inte går. Stark måste den vara som orkar gå vidare efter att ha blivit stoppad innan starten, uthållig också om den ska springa mot ett mål den inte längre kan se tydligt.

 

Nej, det är inte alltid vi förstår andras drivkrafter. Men vi behöver inte. Om någon verkligen vill något, heja den ända fram till mållinjen; ty varje människa har sitt lopp att göra, och det går aldrig att springa i någon annans skor.


Av nunofagun - 6 november 2018 08:15

En vän frågade mig om jag var nöjd med dagen, och om den hade varit rolig. Jag fick ta mig en rejäl funderare, eftersom jag verkligen var nöjd med min dag trots att den inte varit det minsta rolig. Var detta möjligt, undrade jag, eller hänger ”nöjd” och ”rolig” alltid ihop?

 

När jag var yngre – jag vet inte riktigt när jag upphörde att vara det men ganska sent i livet tror jag – räknade jag bara de roliga dagarna. I begreppet roligt ingick bio, shopping, konserter, kill-span på stan, resor och annat som faller under rubriken ”nöjen”. Allt annat ansåg jag var meningslöst och bara skulle genomlidas. Faktiskt var tyckte jag ganska synd om mig själv ifall det var långt emellan de roliga dagarna. När jag ser tillbaka på mig själv som jag var då, måste jag nog konstatera att jag inte var en helt igenom sympatisk person. Glädjande nog, har jag förändrats. Det jag tyckte var roligt förr, utövar inte den minsta lockelse på mig numera. Vad mer är, är mitt mål med dagen inte att den ska vara rolig utan givande, vilket den är om jag får gjort det jag vill på det sätt jag tänkt mig.

 

Faktiskt är jag väldigt nöjd med mitt hela mitt liv trots att det sällan är det minsta roligt; och med det sagt, önskar jag er en givande dag.

Av nunofagun - 5 november 2018 08:15

Jag tänkte inte kommentera någon aktuell våldsrelaterad händelse; det finns många runtom i världen och jag är inte tillräckligt insatt i någon för gå in på detaljer. Däremot har jag en del generella tankar om våld.

 

Vad våld är, kan man diskutera länge och lämpligen dra in Galtung i eftersom han definierat det på en rad sätt som gör många av oss till våldsverkare utan att veta om det. Den diskussionen är dock så omfattande att jag avstår från den här och nu. Som jag ser det, är våld är alltid lika förkastligt, oavsett vem som utför det och vilket skäl som än används för att rättfärdiga det. Om detta tänker jag att vad man än tycker om våldet och de som är våldsverkare, måste man efter de akuta insatserna ta ett steg tillbaka och fråga sig vad som utlöst det. Det hjälper inte att tycka att människor inte borde vara våldsamma; däremot kan det hjälpa att leta efter den bakomliggande drivkraften till våldet, skälig eller ej. Kan man identifiera den, kanske man kan förhindra att en incident blir ett permanent tillstånd. Även om det låter obegripligt, upplever nämligen ofta de människor som tar till våld att de bara försvarar sig; så även nationer som anfaller i preventivt syfte (fast det brukar inte ses på riktigt samma sätt, i alla fall inte om nationen som anfaller är västerländsk). Därför är det viktigt att åtgärderna står i relation till våldet, inte vem som utfört det. Det är de flesta med på i teorin, men i praktiken verkar vi överse med våld som utförs av människor vi känner oss mer besläktade med. De som upplevs främmande kan man gärna förpassa till en öde ö eller helt enkelt slå ihjäl ty de främmande borde skärpa sig lite mer än de besläktade. Det är därtill lätt att glömma att om man ger igen med samma mynt så är man inte ett dugg bättre än angriparen, vilket förmodligen gör en till en person att både förakta och frukta.

 

Våld hör inte hemma i ett civiliserat samhälle, aldrig någonsin. Men jag tror inte att lösningen på det finns i frågan vem, utan varför.


Av nunofagun - 3 november 2018 08:15

Jag tycker om min mobil, speciellt som den är liten och smidig men ändå lätt att skriva mess på.

 

Det jag inte tycker om är att den har ett högst olämpligt ordförråd, som den jämt och ständigt försöker pracka på mig. Dess tre favoritord verkar vara vampyr, CIA och kåt. Här vill jag inflika att jag aldrig någonsin sänt ett SMS innehållande något av dessa ord; däremot har mobilen försökt få mig att göra det och nästan lyckats emedan jag inte alltid kontrolläser det jag skriver utan litar på att jag och den är överens. Jag har funderat mycket på varför jag får förslag på sådana ord. Är de programmerade i systemets minne? Vem har i så fall gjort det och varför? Är vampyr, CIA och kåt frekventa samtalsämnen i Svenssons mess-konversationer? Om inte, borde de vara det? Med tanke på att mobilen är kopplad till Google så oroar det mig om jag ofrivilligt sänder mess som kan spåras genom Recorded Future, som Google och CIA anlitar för att kartlägga våra internet-aktiviteter.

 

Jag har en ledstjärna allena och det är att var och en ska följa sin fria vilja, så länge den inte skadar någon annan. Dock har alla människor rätt till information om vad konsekvenserna av den fria viljan är. Personligen fortsätter jag att använda mig av Android, utan att koppla den till gmail. Jag använder också Google restriktivt, eftersom jag är medveten om att det någonstans sitter människor och lägger pussel med mina ordval och internetsökningar. Om ni tvivlar på det jag säger, använd er av nätet och sök dessa fakta, för de finns där. Och gör sedan ert fria val, som är er rätt, och gläds åt att ni fortfarande har det.

Av nunofagun - 3 november 2018 08:15

För något år sedan hade jag ett jobb som blev alltmer slitsamt. En dag bröts rutinerna då en skata upptäcktes i soprummet vid min arbetsplats. Den arma fågeln var så skräckslagen att den inte såg att dörren stod på vid gavel, utan flaxade runt och slog mot fönster och tak gång på gång. Till slut fick jag ut skatan genom att slänga min tröja över den och bära ut den i det fria.

 

Händelsen med skatan väckte många tankar hos mig som efteråt blev till en blogg om hur vi inte alltid ser de öppna dörrarna i våra liv utan envisas med att försöka slå oss ut till den frihet vi ser genom stängda fönster. I det här fallet ledde det till att jag strax därefter bytte jobb utan minsta ansträngning, faktiskt hade jag en ny arbetsgivare innan jag ens hade slutat min gamla anställning. Men så häromdagen korsade ännu en skata min väg. Vilsen och hungrig irrade den runt bland frukten på Lidl. Innan någon hann se den och slå ihjäl den (fåglar ses ju som skadedjur), sjåade jag med vida armrörelser ut den genom entrén. Utan att tveka flög den sedan framför mig en bit i taget. Ungefär varannan meter vände den sig om och tittade på mig. Men när jag sjasade den framåt, fortsatte den tills vi båda två kom ut i friska luften. Jag vända tillbaka in på Lidl och köpte en grov fralla. När jag kom ut igen, satt skatan precis utanför ingången och väntade. Den hade med sig en gammelkråka också, och ett par frusna sparvar. Jag fördelade den ynka frallan mellan dem och gick hem till mig med min egen matkasse, sorgsen över att inte ha mättat fler munnar. När jag hade lagt mig på kvällen, funderade jag både över alla hungriga djur som frös därute i mörkret och över skatans hälsning, som inte var svår att tolka; när jag somnade, visste jag precis hur jag skulle ta mig ur en besvärlig situation som jag befann mig i.

 

Att allt som sker har en symbolisk mening är ett av fundamenten i mitt liv. Ju mer jag andas i samma takt som Gaia, ju mer är jag i samklang med Alltet och blir mottaglig för budskap. För mig är det naturligt och normalt, för vi människor var inte menade att vara avskilda från Guds skapelse. Men jag förstår om människor tycker att det är konstigt, eftersom det i vår tid och kultur är ett annorlunda sätt att leva. Därför delar jag med mig av de tankarna och upplevelserna enbart i bloggen, där ingen vet vem jag är. När jag lämnar lägenheten ser andra det jag vill de ska se – min svala yta, återspeglad i storstadens många butiksfönster. Människorna omkring mig springer så fort förbi att de inte ser när jag böjer mig ner och rör vid jordens inre, och de hör inte viskningarna från vinden när den talar till mig. Och jag räknar timmarna på kontoret tills jag får hålla hårt om stammen på trädet som växer där jag bor, och tala om för den att allt ska bli bra.

Av nunofagun - 2 november 2018 08:15

Många tokigheter passerar på Facebook. En del klokheter också. En sådan som jag har sparat i min mest privata fil visar en grupp lejon som vandrar tillsammans. ”Surround yourself with those on the same mission as you” lyder texten. Så självklart, men så svårt att leva efter ibland.

 

För många år sedan, hade jag en väninna som jag tyckte mycket om. Hon och jag var i den fasen av livet tvillingsjälar. Ändå sågs vi sällan på grund av att vi bodde långt ifrån varandra och för att vi hade svårt att synka våra kalendrar. Vi brukade diskutera detta trista faktum att vi oftare umgicks med människor som vi inte hade något gemensamt med men som var tillgängligare i avstånd och tid. Allt för ofta är det nog så att vi väljer den enklaste men kanske inte bästa vägen; en arbetsplats som ligger nära busshållplatsen, en partner som råkar vara singel samtidigt som en själv, en rea-jacka fast den egentligen är i fel färg. Inte nog med att vi gör val utifrån bekvämlighetskriterier, vi har också svårt för att ändra på de situationer vi sätter oss i. Det är inte bara att byta partner, särskilt inte om man har byggt relationen kring huslån och barn. Något lättare är det kanske att köpa en ny jacka i rätt färg, om man har råd.

 

Ändå måste man sträva efter att omge sig med människor och ting man känner sig hemma med och om man inte kan få precis det man vill ha med en gång, får man göra det man kan; flytta favoritfåtöljen en decimeter till vänster så att den inte skymmer den där solstrimman som försöker tränga igenom den vardag som bara blev, för att det var enklast så.

 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se