nunofagun

Senaste inläggen

Av nunofagun - 17 december 2018 08:15

När Samtalet kom, kände jag i hela kroppen att det innehöll dåliga nyheter.
- Jag är ledsen, sa hon som ringde. Tyvärr. Men så här är det.

Jag var också ledsen. När jag hade lagt på, rann tårarna. Det är konstigt hur ett samtal kan förändra allt. Ett par ord och så blir livet aldrig sig likt igen. De tråkiga beskeden innehåller sällan val. I det här fallet har jag två alternativ att välja på. Inget av dem är särskilt roligt. Egentligen tror jag inte det spelar någon roll vad jag kommer fram till för i slutändan leder båda alternativen till samma återvändsgränd. Det handlar väl mer om hur jag ska ta mig dit. När jag berättar för de närmaste om Samtalet, är de hurtfriska. De säger att jag borde vara tacksam över att det inte är värre. Drar upp en massa exempel på människor som verkligen har det svårt. De har helt rätt. Om några dagar håller jag med dem. Men just nu vill jag gråta färdigt. Slå näven i väggen. Sedan kan jag vara tacksam.

Det är inte dags än. Men så småningom ska jag göra den långa vandringen. Längs vägen kommer människor jag älskar att stå för att stötta mig när mina steg blir trötta. Men de kan inte gå för mig och inte med mig. När jag tänker den tanken, får jag ännu ett samtal, fast inte på mobilen.
- Du är inte ensam. Jag är med dig.
Jag torkar tårarna och ser uppåt. Tar handen som sträcks ut mot mig.
- Jag är så tacksam, viskar jag till svar.
Det är konstigt hur ett samtal kan förändra allt. Ett par ord och så blir livet aldrig sig likt igen.

ANNONS
Av nunofagun - 15 december 2018 08:15

- Vilket misstag jag har gjort! Utropar jag och sliter mitt hår.

- Inte misstag, lärdom! Tillrättavisar Universum mig milt.

 

Igår gjorde jag ett misst…en lärdom som kostade mig 1000 kronor, tid och rätt mycket sinnesfrid. Jag valde en lösning som jag tyckte var smart men med facit i hand var den synnerligen osmart. Om jag vore färdig med allt mitt jordiska, skulle jag bemöta dessa vedermödor med ett vist leende. Men där är jag ännu inte. Jag måste resonera med mig själv länge och väl innan jag når den mindfulla acceptansen. Imorgon kommer jag att ha landat i ett svenskt jämnmod men idag är jag ännu upprörd över att ännu inte ha lokaliserat lärdomen i gårdagens felbeslut. Fast ämnet för dagens blogg är egentligen inte vad jag kommer fram till i detta utan att hur man hanterar sådant som inte blir som man tänkt sig. Att det finns en mening med allt tror jag inte på. Däremot är jag övertygad om att allt går att göra meningsfullt; hur man hanterar sina egna dumheter så att de blir användbara är en av livets lärdomar helt enkelt.

 

Medan jag jobbar vidare med gårdagen så att jag kan leva med den utan att gräma ihjäl mig, hoppas jag ändå att jag aldrig blir klar med mina misst…lärdomar ty den dag de är slut, är förmodligen ens tid här på Planeten Jorden det också; för trots allt trassel på vägen hem, är det ändå en nåd att få leva.

ANNONS
Av nunofagun - 14 december 2018 08:15

Om man är intresserad av hur människor med makt kan påverka världen i stort och därmed också den lilla individens liv, bör man känna till Bilderberg-gruppen.

 

Googlar man denna sammanslutning får man upp många källor och den jag har valt att bitvis hämta information från är SvD 130602 eftersom jag vet att de flesta svenskar förmodligen uppfattar den som så trovärdig och neutral så att vi slipper ta debatten om konspirationsteorier (som är helt överflödig i detta sammanhang eftersom Bilderberg-gruppen i högsta grad existerar och har gjort så ända sedan 1954). Gruppens medlemmar består av världens mäktigaste människor från näringsliv och politik och mötena är hemliga; ryktet säger att Bilderberg styr världen men gruppen själv säger att syftet med den är att diskutera problem i Europa och USA. Oavsett vad som är sant i detta sammanhang är det ett faktum att en elit bestående av internationella mångmiljonärer, globala företagsledare och nationella politiker träffas en gång om året med agendor som inte vanligt folk får ta del av. Det som är intressant för vanligt folk är det mandat nätverk av den här typen har och om de beslut som tas påverkar demokratiska organ. Och, jodå, vi i Sverige har representanter i Bilderberg från ett flertal partier såväl som stora företag. Det vore naivt att inte se att det finns en risk, säger en expert. Om den risken kommer kanske vanligt folk att än en gång säga som så ofta sagts att vi visste inte och vi förstod inte. Eller så har vi lärt av historien och googlar efter något annat än veckans väder och TV idag, så att vi vet och förstår om en elit tar beslut vi inte fått rösta om och som inte är förankrade i våra demokratiska rättigheter.

 

Sanningen finns därute, till och med på övervakade Google; allt som krävs är att trycka på rätt knappar, och modet att våga möta verkligheten.

Av nunofagun - 13 december 2018 08:15

När vi människor är trötta och slitna, återhämtar vi oss på olika sätt. För att generalisera, brukar extroverta typer få energi av andra extroverta typer. Vi som är introverta blir ännu tröttare och slitnare om vi måste socialisera mer än vi redan gör.

 

Genom åren har de extroverta tjatat hål i huvudet på mig om hur jag borde koppla av genom att följa med ut i deras utåtriktade värld. Förr tänkte jag att det kanske låg något i vad de sa, att jag borde fylla kalendern med pubar och klubbar istället för att läsa och måla tavlor. Jag är övertygad om att hade jag inte lyssnat till dem, hade jag inte hamnat i mitt långa utmattningselände i början av 2000-talet; även om det var en hopplös arbetssituation som eroderade min hälsa, blev den sociala upptrappningen droppen som fick bägaren att rinna över. Jag är inte osocial – tvärtom älskar jag att interagera med människor – men jag har en gräns för mängden intryck jag klarar av att ta in. Hur roligt jag än tycker att det är att tillbringa en dag på Gekås i Ullared, vill jag helst låsa in mig i garderoben en vecka efteråt. Så efter en arbetsdag av spännande, roliga och kreativa möten, behöver jag tystnad när jag kommer hem. Kanske lite klassisk musik på låg nivå framåt kvällen när jag börjar repa mig. Men inte långa telefonsamtal, pling i Messenger-inboxen eller AW på Hard Rock Café. Jag kan uppskatta goda råd om de kommer från människor som är som jag eller åtminstone förstår sig på mig. Fast oftast bottnar de i de egna referensramarna och går inte att applicera på andra. Det är litet som att bygga bokhyllan Billy från IKEA men använda en ritning avsedd för en bilmotor; både är lika användbara men inte utbytbara.

 

Till helgen ska jag faktiskt gå på fest, fast jag kommer inte att stänga baren. På söndagen hänger jag upp skylten ”Stör ej” på dörren. Och som ni vet, är söndagen min bloggfria dag; då vilar både jag och laptopen inför en ny vecka av utmaningar.

Av nunofagun - 12 december 2018 08:15

Vi lever i en tid och kultur där det osunda blir en allt starkare norm. Företagare av olika slag säljer normen, och tar hjälp av media. Folket följer snällt efter. Om det inte fanns pengar i det osunda, skulle det inte paketeras och bjudas ut som det gör. Samtidigt beskylls de goda vanorna för att kosta för mycket. Det är ett intressant, men också mycket skrämmande fenomen.

 

När jag berättar för människor att jag detoxar och boostar mig med vitaminer och mineraler, vill de veta vad det kostar. Frågan om hur jag mår är sekundär, och verkar inte särskilt viktig. Visst är mina kosttillskott dyra. Men inte dyrare än en utlandsresa, eller en TV (pengar motsvarande en ny bil skulle för övrigt räcka till kosttillskott både i detta liv och nästa). Dessutom är vitaminerna och mineralerna inte en livslång kostnad; jag äter dem under en period som en investering i mig själv, och känner hur jag inte bara är på väg att återfå min gamla form utan även att överträffa den. Ett annat sätt att boosta hälsan är att använda kroppen. Det gör jag genom att cykla till jobbet, mellan sex och tio mil i veckan beroende på var och hur mycket jag jobbar. Att jag cyklar vår och sommar är begripligt, tycker min omgivning. Men höst och vinter?

- Extremsport, utropar då somliga vilket bara bevisar att det normala har blivit onormalt ty i alla tider har vi människor tills nyligen tagit oss fram för egen maskin och inte mått dåligt av det.

- Regn, blåst, snö! Argumenterar de. Kyla!

I alla år jag har väntat på bussen i regn, blåst och snö har jag frusit. Aldrig när jag cyklar; att trampa, speciellt i uppförsbackar, håller en varm. Särskilt nu när den lätta sommarcykeln gått i ide och jag stretar med den tunga vintercykeln som har dubbdäck. Det känns lite som att cykla på en trehjuling fast det går lättare för varje dag allt eftersom jag börjar vänja mig igen vid större motstånd.

 

Tyvärr är sanningen den att en alltför stor del av våra hälsoproblem beror på att vi överkonsumerar fel saker. Det har blivit tabu att prata om, eftersom det indirekt skulle kunna skuldbelasta konsumenten. Men även om vi som konsumenter har makten att välja och välja bort, ligger huvudansvaret hos producenten. Så låt oss föra tillbaka debatten dit den hör hemma, och våga tala om det som de som tjänar pengar på oss inte vill att vi ska tala om; att det osunda har blivit norm, och att det är dags att vägra den normen.

Av nunofagun - 11 december 2018 08:15

Jag bloggade i förra veckan om chefen som rekryterade personal utifrån stjärntecken. När han berättade om hur han gick tillväga, gick jag inte i diskussion; var bara tacksam över att jag råkade fylla år i rätt månad så att jag fick jobbet.

 

Även om jag är ganska öppen för det mesta inom andlighet - i alla fall tills jag fått bevis för motsatsen - är jag inte särskilt övertygad om att jag är den jag är på grund av att jag är född när jag är född. Men när en god vän som är amatör-astrolog ville ställa mitt horoskop, var jag ändå nyfiken på om det skulle visa sig stämma. Det gjorde det inte. Bland annat handlade en stor del av horoskopet om hur mycket jag och min pappa skämtade om saker och ting vilket vi minsann inte gjorde ty han var en allvarstyngd man som inte skojade till det i onödan. Jag fick också veta att mitt liv var en ständig kamp på grund av att planeterna stod fel när jag föddes och vem vet, det kanske stämmer för nog tycker jag att livet är rätt krångligt ibland. 

 

Jag inbillar mig att etiketter av olika slag kan vara bra om de förklarar och därmed hjälper en att hantera svårigheter. Men de kan också vara en begränsning, till exempel om jag tror att jag är ödesbestämd att vara en kritisk och petig jungfru och ger upp försöken att ändra på mig. Till syvende och sist önskar jag att var och en må bli salig på sin egen tro; bara man använder den som ett verktyg för att växa och inte krympa.

Av nunofagun - 10 december 2018 08:15

Jag var aktiv i Svenska Kyrkan under några år i början av 2000-talet.

Tyvärr tyckte jag inte att jag åstadkom så mycket som jag ville. Hade väl tänkt mig att jag på något sätt skulle levandegöra tron i ett allt mer sekulärt Sverige. Jag grubblade en hel del över varför jag misslyckades med det, och varför människor vänder sig bort från kyrkan (förutom när man gifter sig och när man ska begravas). Men så sa en församlingsbo att hon inte längre besökte gudstjänsterna för att hon inte kunde relatera till bibeln. Hon förstod dem helt enkelt inte. Därför ville hon att prästen skulle prata om hur man omsätter teori till praktik, det vill säga förklara hur de gamla texterna kan integreras i ett modernt samhälle. De orden gav mig en viktig insikt. När jag några år senare pluggade litterärt skrivande och ombads redogöra för mening och mål med kursen, berättade jag om mötet med församlingsbon och att jag ville försöka visa hur jag integrerar min tro i vardagen. Ingen i klassen var troende men alla tyckte ändå att mitt projekt var intressant, för att inte säga ovanligt. Fast när jag postade mitt första inlägg – en novell baserad på Leonard Cohens ”Suzanne”  – undrade ändå en av klasskamraterna varför jag skrev om Jesus. Jag blev irriterad, för jag tyckte att jag hade varit tydlig med mina intentioner. Men tog fram punktlistan för att bli ännu tydligare: För att Cohen talade om Jesus i sin text. För att jag använde Cohens abstrakta påstående om att Jesus gick på vattnet som ett konkret påstående. För att förklara hur man kan göra det omöjliga möjligt och förändra sitt liv. Efteråt funderade jag på varför jag blev missförstådd. Kanske är hela hela konceptet med tro som ett verb helt verklighetsfrämmande för de flesta. Jag känner religiöst folk som tycker att vad man gör i veckorna spelar ingen roll, så länge som man sitter i kyrkbänken klockan 11 på söndagen. Om vi har den inställningen på insidan, är det nog inte så konstigt om den som aldrig sätter sin fot i en kyrka inte förstår att en predikan inte bara ska gå in i öronen på en utan även komma ut på något sätt som en handling. Själv misslyckas jag stundligen med detta att leva som jag lär, för jag är inte mer än människa. Men varje gång jag står på näsan, reser jag mig upp och börjar om igen. Jag ger aldrig upp, hur hopplöst och tröstlöst det än kan kännas. Det är det min blogg handlar om, den är mitt vittnesbörd klockan 8.15 varje morgon.

Och vill ni inte läsa om nunnan med den vässade pennans vardagliga vedermödor så finns det 322 288 andra bloggar på Bloggplatsen att välja på; jag tror att ganska få av dem handlar om hur Jesus gick på vattnet.

Av nunofagun - 8 december 2018 08:15

Det finns människor och platser som härbärgerar frid. Det motsatta finns också, och det är vanligare.

 

Jag har blivit känsligare med åren för dem, människorna och platserna med ofrid. Om jag kommer dem för nära, gör det fysiskt ont i min kropp, själen också. Deras oro blir min, deras kaos blir mitt. Därför undviker jag rusningstrafiken (jag går till jobbet när de flesta kommer hem från det) och jag handlar helst mat strax innan butikerna stänger. Då har en trött vila infunnit sig i de annars så stressade mammonska templen och jag kan uträtta mina ärenden utan att känna hjärtinfarkten närma sig. En annan sorts tempel finns inom de människor som inte lever i oro och kaos. De kan ha mycket omkring sig och vare vilse i tillvaron i stort, men ändå vara som stillheten själv. När jag möter dem, strålar värme och ljus ut från dem. Jag tror inte att de märker det själva, och kanske är det deras signum. Jag fylls av glädje i de mötena, går från dem lyft och lättad.

 

Ofta upprepar jag i bloggen att fokusera på det positiva, affirmative inquiry som det heter på psykologiska. Vissa dagar är det svårare än andra att göra. Men om man inte försöker så gott man kan, blir livet en enda lång jämmerdal. Så räkna stunderna av frid, och glöm de andra ty de förtjänar inte att få någon uppmärksamhet alls.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se