nunofagun

Direktlänk till inlägg 9 januari 2019

Ägget

Av nunofagun - Onsdag 9 jan 08:15

För något halvår sedan var jag på loppis. Jag köper sällan något men eftersom alla filmer reades ut för fem kronor, tog jag en på måfå – kollade inte ens titeln – bara för att det var en bild av djur på boxen.

När jag kom hem, la jag filmen i ett skåp och glömde av den, mest beroende på att jag har varken DVD eller TV numera; i den mån jag tittar på något (mest dokumentärer), använder jag mig av datorn. I julhelgen hade jag tid att leta dokumentärer på YouTube och fastnade för en som hette ”La Marche des l’empereurs” (March of the Penguins). Jag grät mig igenom hela dokumentären. Kan inte med ord beskriva det intryck den gjorde på mig. Den handlade om pingvinerna på Sydpolen, som en gång om året ger sig ut på en lång vandring till en plats som är säker nog för att de ska kunna ruva sina ägg. De går många mil dit på sina korta små ben. Ibland stannar de och funderar över riktningen. Men alltid finns en individ i flocken som vet vart de ska, och så kan de fortsätta vandra. Alla pingviner kommer fram samma dag, samma tid. Genast söker de en lämplig partner att para sig med. När ägget har kommit till världen, flyttar honan över det till hannen för att hålla det varmt medan hon går den långa vägen tillbaka till havet för att samla mat till ungen. I en månad väntar hannen på henne utan att själv kunna äta. När honan är åter, har ägget kläckts. Då är det hannens tur att utmattad ta sig till havet för att äta upp sig. Att ett pingvinpar gör allt bortom rimlighetens gräns för att skydda sin avkomma är så vackert att hjärtat kan brista. De lever i en total hängivenhet i visshet om att deras uppgift är Ägget. När döden kommer på besök i förtid – kyla och rovdjur lurar ständigt – skriker de kvarlevande ut sin förtvivlan. Jag begriper inte att somliga människor tror att djur inte har känslor. Och jag begriper inte det liv somliga människor lever. Allt handlar ju om detta, kärleken till Ägget, och den är så stor att den övervinner allt. Istället går vi i terapi och läser böcker och går på yoga för att hitta oss själva. Det är galet. Livet, det verkliga, finns här, i väntan på oss. Ändå gör vi allt för att undvika det. Kanske för att kärlek är en så stark känsla att den kan förgöra en, särskilt när döden försöker skilja en från den.

Så en dag, tog jag fram filmen jag köpte på loppisen. Titeln var - ”La Marche des l’empereurs”. Om Universum inte får någon reaktion den första gången, skickar det samma budskap igen. Och den här gången gick det fram: jag kupar händerna om Ägget, och vet att kärleken till det är meningen med mitt liv.

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av nunofagun - Måndag 14 jan 08:15

Jag drömde att jag var på någon slags återförening med människor jag inte hade sett på länge. Alla var så vackra. Kvinnornas läppstift var rödare än mitt. De berättade om allt de hade åstadkommit i sina liv; om framgångar, karriärer och resor. Jag bl...

Av nunofagun - Lördag 12 jan 08:15

Vi må vara i samma åldrar i passen, men vi åldras i olika takt. Det finns 90-åringar som är nyfikna på morgondagen och 30-åringar som slutat att se fram emot den.   Jag tror att var och en av oss har vår individuella livslängd och om vi är tillr...

Av nunofagun - Fredag 11 jan 08:15

Mitt liv skulle vara perfekt om jag alltid fick som jag ville; om allt gjordes på mitt sätt, och om alla rättade sig efter mig. Fast en konsekvens av detta förhållningssätt är att när jag tar för mig, blir det mindre kvar till andra och då kan det kv...

Av nunofagun - Torsdag 10 jan 08:15

Som tur är, behöver jag klippa mig och laga tänderna ibland så att jag hinner uppdatera mina kunskaper om kändisar.   Min dubbelmoral är rätt förfärlig; jag föraktar skvallerpressen men kan inte låta bli att frossa i den när tillfälle ges. Men ä...

Av nunofagun - Tisdag 8 jan 08:15

I den Första Åldern var jag barn. Det var underbart! Varje dag tog jag mig an livet likt en upptäcktsresande, nyfiken på det nya. Denna tid av sagor och äventyr drog jag ut på så länge jag kunde. Till sist var jag motvilligt tvungen att gå in i den A...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se