nunofagun

Alla inlägg under oktober 2017

Av nunofagun - 31 oktober 2017 08:15

Det finns många som säger sig representera sanningen och som har gjort till sin livsuppgift att tvinga på oss andra den.

 

Var och en må ha sin uppfattning om rätt och fel, och också rätten att uttrycka den; att peka åt vilket håll någon annan ska gå utan att fråga om den vill, tycker jag är att ta sig friheter man inte har. Jag vet inte hur min livsvisdom står sig i förhållande till andras och jag påstår därför aldrig att jag har några svar. Vad jag med säkerhet kan säga är att min kunskap är synnerligen empirisk, levd under glädje och smärta. Ibland har jag också importerat klokskap som jag prövat och funnit att den fungerar, ty jag är inte så högmodig att jag tror att jag kan komma på alla lösningar själv.

 

När jag bloggar, talar jag därför inte om absoluta sanningar och att ni borde göra dem till era. Men jag tänker dag för dag, vecka för vecka och månad för månad lämna mina fotspår bakom mig, så ni ser vart jag går; och vem som helst får följa efter, men bara den som vill.

ANNONS
Av nunofagun - 30 oktober 2017 08:15

M har frågat mig om jag tror att det finns äkta altruism eller om mänsklighet alltid har ett själviskt motiv.

 

Jag har vridit och vänt på argumenten men jag vet fortfarande inte vad jag tycker. Altruism borde innebära att man gör gott även när man inte vill, bara för att det är rätt. Att vara god på grund av att man mår bra av det är bevisligen själviskt och förmodligen därmed också för simpelt för att det ska kvala in som karaktärsdrag. I värsta fall är välvilja modern kolonisalism, där man eftersträvar en osund asymmetri till sin egen fördel. Idag lämnar jag er således att fundera på om det är handlingen som räknas eller skälet till varför man utför den och vilket skäl som i så fall väger tyngst.

 

Och kanske är svaret inte det viktigaste utan att man blir medveten om att det kan finnas fler än ett.

ANNONS
Av nunofagun - 28 oktober 2017 08:15

Dagligen konfronteras jag med den ruta i Johari fönster som handlar om vad andra vet om mig som inte jag vet. Jag gillar inte den rutan, eftersom den skiljer sig så mycket från dem jag har koll på. De egenskaper jag är mindre nöjd med, lägger andra inte ens märke till och när andra blir irriterade på mig, är det på grund av sådant jag inte alls är medveten om eller förstår. Det är lite som att oroa sig; det mesta man kan tänka ut inträffar inte, livet är betydligt påhittigare än så. Det som är viktigast med den där rutan är att omgivningen talar om vad de ser, så jag slipper gissa; jag är nämligen inte bara närsynt, utan även blind de dagar solen inte lyser.

Av nunofagun - 27 oktober 2017 08:15

Jag känner mig kluven till begreppet nyfikenhet.

 

Å ena sidan tycker jag att det är sunt att intressera sig för sådant som kan utveckla en; att inte vara öppen för det som finns på andra sidan den egna tröskeln kan leda till otrevligheter som folkmord och slikt. Å andra sidan ogillar jag starkt den sortens nyfikenhet som inte visar respekt för andras integritet. Jag har svårt att förstå den, eftersom jag förvisso kan ha ett sunt intresse för hur andra har det men aldrig skulle drömma om att ställa de riktigt personliga frågorna. Men så tänker inte alla och jag är motvilligt imponerad av att det finns så många som beter sig som skvallertidningsreportrar. De ämnen som verkar engagera mest är inkomst och sexliv, möjligen för att man oroar sig för att andra kan ha mer av det än en själv. Jag tror att den som vill dela med sig av sina intimaste hemligheter nog gör det av sig själv och den som inte gör det, ska man nog lämna i fred med privatlivet.

 

När det gäller mitt inre liv så har ni fått och kommer att få ta del av en hel del av det, men vad, bestämmer jag och ingen annan.

Av nunofagun - 26 oktober 2017 08:15

Vrede är min bästa drivkraft.

 

Många människor är snabba att ge bort sin vrede till andra men det skulle aldrig falla mig in, allt gratis bränsle tänker jag behålla för mig själv. När vreden rusar genom min kropp får jag kraft att ta itu med det jag annars inte orkar, mod att möta mina rädslor och tankeförmåga till att hitta lösningar till de olösliga problemen. När vreden ebbat ut, återgår jag till mitt normalläge; lagom pigg, lagom modig och lagom smart.

 

Nu väntar jag på nästa tillfälle att transformeras till en skarpare version av mig själv, då jag får hälsa vreden välkommen med öppna armar.

Av nunofagun - 25 oktober 2017 08:15

Jag har en del udda intressen, som att besöka industriområden efter kontorstid.

 

Allra bäst är det på söndagar om sommaren, då solen gör asfalten extra het och dammig. Varför jag tycker så, vet jag inte, men det är lite samma sak som att vara ute på natten då alla i förorten sover och höghusen är mörka silhuetter. Kanske handlar det om känslan att få äga världen för en stund, om att få härska över några kvadratmeter land utan att behöva strida för dem.

 

Så borde de tänka, krigsherrarna därute, att de kan få allt de vill utan blodspillan, en söndag i ett öde industriområde eller under några timmar av en natt i förorten.

Av nunofagun - 24 oktober 2017 08:15

Jag tror att hastighet är orsaken till många problem, från trafikolyckor till att ta fel beslut.

 

Livstempot vi har är inte riktigt sunt. Allt ska gå så fort, både att stå i kö och att ge replik. Det är inte så konstigt att våra hjärnor blir trötta av att alltid vara stand-by, pressade att ständigt vara knivskarpa även i frågor som inte borde kräva det. Vi äter snabbmat som gör oss sjuka och chattar med tre personer samtidigt eftersom ingen av dem vill vänta. Mer och mer hyllar jag det hedonistiska sättet att leva; det småskaliga, enkla som handlar om de stilla samtalen utan avbrott och att betrakta månskäran på himlen när alla andra sover. Det märkliga är att så många stressar för att få mer tid. Om vi inte stressar har vi väl tid, tänker jag. Eller så är den tanken för simpel för en komplicerad verklighet.

 

All hastighet kan jag inte påverka men den jag råder över, håller jag hårt i och långsamt, långsamt rör jag mig framåt så att jag inte ska missa livet medan det pågår.


Av nunofagun - 23 oktober 2017 08:15

Jag bloggar ofta om att leva autentiskt. Jag vet inte om jag gör det mer än någon annan men när man inte är mainstream, krävs det en viss ansträngning att bejaka de mer annorlunda livsvalen.

 

Orsaken till att jag ligger så lågt med en del av de valen, som min andlighet, är att de väcker så starka känslor hos människor. Min erfarenhet är att om vi lär känna varandra först och ser det vi har gemensamt, är det lättare att förstå det vi inte har gemensamt. Det är trist att behöva hålla tillbaka sidor av sin personlighet och i längden nog inte helt hälsosamt, men jag är ändå inte helt säker på att det alltid är rätt att outa allt man är. För några år sedan gjorde jag en statusuppdatering om tro på Facebook. Det tog inte en minut, så började kommentarerna hagla in och de var inte roliga att läsa; i princip gick alla ut på att jag borde hållit vad jag tyckte för mig själv. Jag var fascinerad, om än besviken på mina vänner och jag har svårt att tänka mig att det skulle skett om jag skrivit något om sexualitet eller politisk övertygelse istället. Jag är helt med på att man inte ska försöka påverka andra och det vill jag inte; ärligt talat så skiter jag helt i vad människor tror eller inte tror på så länge det inte går ut över mig. Men jag måste ändå kunna prata om min tro lika självklart som vad för mat jag tycker om eller vilka böcker jag helst läser. Det är bra att kyrkan inte kontrollerar människor på det sättet som den en gång gjort men det är inte bra att sekulariseringen tagit över den kontrollfunktionen.

 

Planeten Jorden är stor, Facebook också. Det finns plats för alla, tro det eller ej.


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se