nunofagun

Alla inlägg under mars 2017

Av nunofagun - 31 mars 2017 08:15

Jag vrider mig av obehag när språket missbrukas.


Felaktig grammatik och direktöversättningar från engelskan gör mig upprörd. Men mest av allt har jag svårt för hur vi sätter ord på det vi upplever. Vi är deprimerade, rasande och vi dör flera gånger om dagen. Överdrifterna oroar mig. Dels för att vi kommer att sakna adekvata ord när de riktiga katastroferna i livet kommer och därför riskerar att bli missförstådda: om vi påstår att tandvärken är outhärdlig, kanske vi får bedövningsmedel som kan söva en häst istället för en dos som är anpassad för den verkliga smärtan. Dels indikerar användningen av de starka orden möjligen att vi tänker att det inte kan bli värre än så här. Och då är vi inne på något annat än språket, nämligen hur vi ser på livets innehåll. Sedan jag jobbade mig till min stressrelaterade depression 2002, har jag aldrig mer påstått att jag är deprimerad när jag i själva verket bara är grinig. Jag har inte haft anledning att vara rasande en enda gång, däremot blir jag ilsk över en hel del galenskaper i samhället. Inte heller har jag haft någon nära-döden upplevelse och jag räknar inte med att relatera till någon förrän jag ser ljuset i tunneln.


Orden har ett syfte. Om vi beaktar det innan vi kommunicerar med varandra, så kanske vi rentav bygger broar istället för att riva dem.

ANNONS
Av nunofagun - 30 mars 2017 08:15

Allt har ett pris. Detta faktum gör alla livets erfarenheter meningsfulla, hur smärtsamma de än kan vara.


- Varför skulle detta hända mig, frågar vi oss själva ibland.

I denna frågeställning börjar något oerhört intressant och lärorikt; sökandet efter nettovinsten. Den handlar sällan eller aldrig om pengar, utan är mer abstrakt och kan därför vara svår att upptäcka. För många år sedan, hade jag en kort vänskapsrelation med en annan kvinna. Kort för att jag upptäckte ganska snabbt att hon inte var någon bra vän. Efteråt tyckte jag att jag hade slösat både med min tid och energi. Men faktum är att det ur vår ensidiga vänskap faktiskt kom en enda god sak: en förflugen kommentar från henne som ledde mig vidare till ett idag bestående glädjeämne i mitt vardag.


Jag skulle kunna göra en lång lista på alla de besvikelser jag upplevt. Men eftersom de bara är kostnader och därmed också investeringar i min framtid, föredrar jag att fokusera på det de genererar, nämligen mina nettovinster.



ANNONS
Av nunofagun - 29 mars 2017 08:15

Redan när jag vaknar på morgonen, vet jag att tingen kommer att vara emot mig.


Jag kommer att säga saker jag inte menar, glömma kaffet på spisen och bryta en tå. Därtill kommer soppåsen att spricka över den nytvättade mattan, internetanslutningen att brytas när jag laddar upp bloggen och parmesanen att ha möglat. Mycket riktigt, händer också allt detta. Det handlar inte om förväntansångest. Jag tror inte helhjärtat på att vi påverkar vad som sker med våra tankar. Det är som att säga att vi får skylla oss själva om livet går åt skogen för att vi har tänkt fel. Däremot tror jag på att detta är en dag då Kraften inte är med mig. Jag är trött, fumlig till kropp och själ. Jag kommer inte att klara av att göra rätt den första gången och inte att ha ork eller tålamod att göra om det en andra gång. Då Kraften inte är med mig, är det bäst att vara tyst och orörlig så gott det går. Inte ge sig ut i världen och försöka sig på hjältedåd, för då kan man spränga jordklotet i bitar av misstag. Jag snubblar ur sängen, inställd på att idag är en dag enbart att uthärda.


Imorgon är Kraften med mig igen, och då ska det bli annat av.

Av nunofagun - 28 mars 2017 08:15

Känslor har olika status.


Alla tycker om de politiskt korrekta – kärlek, lycka, glädje: de velourmjuka, som andas fred på jorden. Lika viktiga är de känslor som vi inte vågar tala så öppet om. Ändå kommer de med budskap som för oss framåt, om vi lyssnar till dem. Missnöje är en av de känslor jag tycker bäst om. Den säger mig att det kan bli bättre, om den bara får tala om vad. Ledsna känslor berättar att något eller någon betyder mycket för oss och arga känslor att nu är det nog. Det går inte att sjasa iväg de politiskt inkorrekta känslorna, försöker man så flyttar de sig bara till huvudet eller magen. Låter vi de dem få den plats de har rätt till, blir livet, paradoxalt nog, ännu mer kärlek, lycka och glädje.

 

Fred på jorden låter nog vänta på sig. Men lite mer velour i tillvaron skadar inte.

Av nunofagun - 27 mars 2017 08:15

Det måste vara någon mening med att nätet bryter precis som jag laddat upp en blogg: ut i cyberrymden försvinner den, borta för alltid. 

 

- Det blir värre nästa gång, säger en av mina kloka vänner uppmuntrande.

 

Det är så. Om jag inte lyssnar första gången, kommer samma situation tillbaka fast i större skala. Ifall jag envisas med att skriva om bloggen på samma ämne, kommer väl laptopen att krascha helt. Livet kommunicerar med oss hela tiden, fast kanske inte så högljutt. Det gäller att läsa mellan raderna, och tänka själv. Det budskapet är bra mycket viktigare än det jag ursprungligen ville förmedla. Men som tur är, svävar det viktlöst bland stjärnorna, och kommer aldrig att läsas av någon.

Av nunofagun - 25 mars 2017 08:15

- Jag vågar inte öppna munnen för då står det i bloggen sedan, klagar Ärkeängeln.

Det är sant. Själv åstadkommer jag inte mycket på planeten Jorden, det ska till många människor omkring mig för att material ska tillföras bloggen och Ärkeängeln är en av dem.

 

Ärkeängeln och jag tar oss inte bara an nya, okända projekt, med ålderns rätt finner vi även stor glädje i att lågprishandla storpack av plastpåsar och diskmedel. Jag är medveten om att det kan synas som en tragisk anpassning till normen, men även ett icke-normativt liv är svårt att leva utan toapapper och om man kan handla det billigare någonstans i byhåla, får man sig en utflykt därtill på vilken vad som helst kan hända. På väg till inköpen av skandalöst billiga servetter tappade vi förstås bort oss; för en gångs skull inte på grund av mitt obefintliga lokalsinne utan för att vi pratade så mycket skit att vi helt enkelt hamnade i fel stad. Som med allt annat som blir tokigt i livet hjälper det inte att klaga, det är bara att vända tillbaka och göra om. På returen klagade faktiskt Ärkeängeln lite emedan hon skämdes över att färdas i 20 km/h på motorvägen och ge upphov till milslånga bilköer men själv tyckte jag inte det var mycket att tjafsa om att jag är lite närsynt och såg fel på en tvåa och en sjua på vägskylten. Långt om länge framkomna till lågprisvaruhuset handlade vi alla de varor vi led brist på, rusiga av lycka. När vi passerade leksaksavdelningen blev Ärkeängeln överförtjust över att hitta ett plastsvärd som hon kom springande med för att prova hur långt det gick att köra ner i halsen på mig vilket hon sett folk göra på TV; dock motsatte jag mig ihärdigt detta experiment varpå Ärkeängeln tjurade ända tills hon hittade skumtomtar till reapris.

 

Som alla våra utflykter hade även denna ett slut men innan slutet, körde vi verkligen i 20 km/h på små skogsvägar så att vi i lugn och ro kunde räkna stjärnorna på himlen som var oändligt många. För en gångs skull behövde jag varken GPS eller karta ty jag följde den största av dem alla och precis som den lett viktigare personer i historien än storshoppare av lågpristvättmedel rätt, gjorde den det även denna gång vilket måste innebära att alla under Polstjärnan är lika mycket värda.





Av nunofagun - 24 mars 2017 08:15

De flesta människor är professionella i sin yrkesroll. De som inte är det, borde kanske tänka över sina livsval.


Jag är hjärtligt trött på dem som inte sköter sina jobb som de ska, eftersom det går ut över mig. Det är jättetråkigt att läkaren på vårdcentralen är nyskild och har problem med sitt ex men jag vill verkligen inte bli delaktig. Jag är där för att jag har ett frågeställning själv, och betalar för att få hjälp med den. När jag frågar butikspersonalen om de kan säga mig var en vara finns, vill jag heller inte att vederbörande ska svara ”och det tror du jag vet”. Ja, jag tror att du vet det eftersom du jobbar här och jag betalar din lön. Jag förstår att småföretagare kan ha svårt att få runt sin verksamhet men jag vill faktiskt ha kvitto på den tjänst jag köpt, speciellt som jag ska redovisa det i min tur. Tyvärr för den som vill sälja något till mig, har jag tröttnat på att klaga. Jag har istället blivit en av de kunder som går därifrån för att aldrig mer komma tillbaka. Dessutom sprider jag informationen om dålig service till andra, så att de ska slippa göra mina misstag.


Konsumentmakten är inte stor, men jag använder den jag har tills jag får det jag har rätt till.

Av nunofagun - 23 mars 2017 08:15

Jag är inte alltid i acceptans.

- En fyrkant, flämtar jag upprört emedan jag förväntat mig en cirkel.

 

Kanske går fyrkanten att snickra om, resonerar jag, och går lös på den med hammare och såg. Det gör den inte. Fyrkanten förblir fyrkantig, och defekt i mina ögon. Jag försöker betrakta fyrkanten från ett annat håll. Den blir inte mer cirkelformad för det. Till slut börjar jag gråta av ilska men inte heller det hjälper. Jag talar om för fyrkanten att den är dum, sparkar på den och går min väg. Efter att ha ignorerat fyrkanten i några dagar närmar jag mig den motvilligt. Den är inte lika vass i hörnen längre, ser liksom lite rundare ut. Kanske kan jag faktiskt ha behov av en fyrkant, resonerar jag. Kanske har jag tillräckligt med cirklar i mitt liv. Jag kastar fyrkanten i golvet. Den studsar inte, som en cirkel. Däremot ligger den still. Det gör aldrig en cirkel. Jag tar upp fyrkanten från golvet och tänker att den faktiskt kan passa bra in i min cirkel-samling. Fyrkanten visar sig inte bara passa in, den till och med framhäver cirklarna.

- Var det inte svårare än så, tänker jag.


Paradoxalt nog, är det när vi accepterar tingens ordning som den verkliga förändringen sker. Att ge upp motståndet och sluta kriga är den enda vägen till fred. En fyrkant är en fyrkant, en cirkel är en cirkel. Den tanken ger mig frid.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se