nunofagun

Senaste inläggen

Av nunofagun - Torsdag 27 juli 08:15

Definitionen av förväntningar är viktig, påstår jag.

 

Om jag förväntar mig att få min examen och inte blir godkänd, blir förväntningen en börda som tynger ned mig till marken. Om jag däremot förväntar mig lärdomar av min utbildning, är det svårt att bli besviken. Då blir också förväntningen uppfylld, och därmed till glädje. Jag tror att det är ett kardinalfel vi gör i livet, att ha fel sorts förväntningar. Vi specificerar vad vi vill ha i detalj och inväntar leverans som om vi gjort en postorderbeställning. Istället för att tänka i dokumentform – betyg, äktenskapslicens, antal julkort – borde vi möjligen tänka känslomässiga upplevelser. Kanske kan den gemensamma nämnaren mänsklig samvaro, utan kvitto, vara rimligt att förvänta sig. Om examensbeviset uteblir, ska jag se till att min uppsats kan läsas av andra ändå. Den tanken får mig att skriva dag efter dag, hur less jag än må vara emellanåt.

 

Jag har stora förväntningar. Och jag kommer inte att bli besviken.

ANNONS
Av nunofagun - Onsdag 26 juli 08:15

Hur kommer de undan, har jag undrat. De grälsjuka, konfrontationssökande människorna som skoningslöst mejar ner sin omgivning med det de kallar uppriktighet.

 

Alla jag mött har betett sig på samma sätt, de har varit arketyper i livets dokusåpa. Kanske är de avsiktligt utplacerade som jokrar i syfte att klä av oss andra: vem ställer sig ängsligt ett steg bakom, vem är modig nog att inte göra det. Och självklart kommer de inte undan. Till sist hinner verkligheten ikapp dem och de berövas allt. Jag har sett det ske om och om igen, utan undantag. När det gått så långt, har de tyvärr hunnit skövla allt i sin väg, bara för att ingen ställt sig framför dem.


Vi borde inte fråga oss själva hur diktaturer kan uppstå i andra länder och intala oss själva att hände det här, skulle vi stå emot. Inte så länge vi inte kan stå emot den lokala diktatorn på kontoret.

ANNONS
Av nunofagun - Tisdag 25 juli 08:15

Att släppa taget om en oförrätt är inte enkelt.

 

Ändå är det nödvändigt att försöka, för att få frid med sig själv. Att låta en oförrätt gå är inte detsamma som att säga att det som skedde inte var så farligt. Inte heller handlar det om att den som gjort en illa ska slippa ha dåligt samvete. Men så länge man håller fast vid onda, kommer det att hålla fast vid en: det krävs att man själv lossar på greppet först.


Det sägs att förlåtelse är ett viljebeslut. Kanske är det så. Men det räcker inte med att vilja. En dag är man redo för att man helt enkelt har fått nog. Och då öppnar man sina knutna nävar, och låter vinden smeka de händer som inte orkar hålla fast i något mer.

Av nunofagun - Måndag 24 juli 08:15

Ibland när jag har behövt prata av mig, har det jag sagt bortförklarats. Det har gjort mig både ledsen och arg.


Att inte bli hörd ger budskapet att det som sägs inte är viktigt, eller ens sant. I mitt fall har det handlat om smågnäll och inte resulterat i något värre än att jag aldrig mer kommer att vara just de människornas bollplank. Men vad händer med den som försöker berätta om kränkningar och övergrepp? Om den därtill tillhör en utsatt grupp som redan står utanför samhället, blir den då ens trodd? Mina upplevelser på micronivå är en påminnelse om de verkliga problemen, de som är så stora att de måste ses som systemfel. Psykologiprofessor James Waller menar att det är en försvarsmekanism som gör att vi tror på förövaren hellre än offret: att en människa, eller en folkgrupp, förtjänar sin olycka verkar rimligare än att den skyldige är skyldig. Den tanken bidrar till verkliga och sociala häxjakter. Den bidrar till folkmord.


Människors berättelser är inte alltid sanna. Men alla berättelser måste höras och dömas efter samma lag, oavsett om sanningen är obehaglig. Och vill ni inte höra den, kanske ni heller inte blir hörda den dag ni har en berättelse som ni vill att andra ska lyssna till.

Av nunofagun - Lördag 22 juli 08:15

Livet består av faser.


Alla accepterar inte det. Många försöker plana ut övergångarna, de envisas med att bära leopardtights ända in i evigheten. Jag vill inte ha det så. Jag vill följa med i rytmen, vara där jag känner att jag ska vara. Utan sorg går jag långsamt men bestämt in i mättnadsfasen. Jag tänker inte upptäcka fler kontinenter eller förtäras inifrån av fler passioner. Jag är färdig med galenskaperna. Jag har prickat av de genomförbara drömmarna på listan, strukit de ogenomförbara och skakat åt huvudet åt dem som jag inte vill veta av längre. Nu vill jag ha lugn och ro. Jag vill se molnen dra förbi utan att försöka hinna ikapp dem. Jag vill ta fram den rosa boxen med alla mina minnen och smeka dem försiktigt så att de inte går sönder. Jag vill höra gårdagens musik utan att behöva dansa till den.


Vad som kommer efter mättnadsfasen vet jag inte, och jag bryr mig inte heller. Jag tänker stanna här ett bra tag, och dricka så många påtårar kaffe jag har lust med.

Av nunofagun - Fredag 21 juli 08:15

Det är viktigt att lära sig nya saker och att bli bättre på det man redan kan. Men jag tror inte att det bara handlar om vilja. Alla kan inte lära sig allt, och det finns en gräns för hur duktig man kan bli.

 

Vi lever i en tid då budskapet är det motsatta: var och en kan bli en stjärna. Det skapar en oerhörd press att tro att man inte bara kan utan även borde tillhöra någon slags elit. Lagom räcker inte längre, och det där med att kunna ett yrke eller ha ett fritidsintresse signalerar brist på flexibilitet. Jag tror att vi inte bara går sönder av att försöka sträcka ut oss längre än vi förmår åt alla håll. Jag tror också att kvaliteten på det vi gör blir sämre. Det är mycket jag inte kan som jag tänker fortsätta att inte kunna. Kanske gör det att jag gör det jag kan bättre. I vart fall är jag inte intresserad av att vara en del av en osund elit-kultur.

 

Jag tillhör Folket Lagom, vi som inte går sönder.

Av nunofagun - Torsdag 20 juli 13:30

Jag är besatt av fönster.

 

I timmar kan jag gå runt och titta på dem men inte igenom dem ty privatlivet är en helgd. Det jag ser från utsidan kanske inte alls stämmer på insidan; jag tänker att bakom fönstren bor lyckliga människor med lyckliga liv men så är det nog inte. Alla har sitt och ett fönster är ungefär som Facebook, där syns vad vi väljer att visa.

Ibland ser jag också ut genom fönster och det jag ser verkar så mycket mer lockande än det som finns där jag befinner mig. Gräset är så grönt och himlen är så blå och solen lyser alltid. Det kan hända att fönsterrutorna är grumliga och färgade och då får jag använda min fantasi till att fylla i den bild jag inte kan se tydligt. Förmodligen är även den alldeles åt skogen ty vi har alla våra fönster som vi ser på andra genom och vi ser vår egen återspegling också, inte sällan förvrängd och i fel kulörter.

 

Fönster är vackra och sorgliga och hänförande men det är viktigt att minnas att de nästan aldrig är linser till verkligheten


Av nunofagun - Torsdag 20 juli 08:15

Det finns två enkla ord som gör skillnad i vår kommunikation: jag tycker.

 

Att påstå är förmätet eftersom de flesta av oss inte kan veta säkert, särskilt när det gäller värderingar som att gult är en ful färg eller att vinnarlåten i melodifestivalen är dålig. Jag tar per automatik ett steg tillbaka när människor påstår, speciellt om påståendena gäller mig. Att peka på min nya klänning och påstå att den inte klär mig är ett bra sätt att göra mig grinig. Att peka på min nya klänning och säga man tycker att den inte klär mig är dock helt OK. Jag inbillar mig att vårt tvärsäkra sätt att tro att vi själva har patent på sanningen gör det svårare att förstå dem som inte är som vi, och därmed att skapa möten. Möjligen stöter det också bort människor som annars skulle kunna tillföra något i våra liv.

 

Jag påstår inte att det är så. Men jag tycker det.



Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3 4 5 6 7 8
9
10 11 12 13 14 15
16
17 18 19 20 21 22
23
24 25 26 27
28
29
30
31
<<< Juli 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ nunofagun med Blogkeen
Följ nunofagun med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se