nunofagun

Senaste inläggen

Av nunofagun - Lördag 18 nov 08:15

Jag talar ofta om kollektivet och hur vi människor kan uppslukas av det till den grad att vi får en grupp-identitet och näst intill upphör att existera som individer.

 

Ett vardagsexempel på det är att klä sig uniformt, den yttersta konsekvensen av det är folkmord. Men man får heller inte glömma vad kollektivet kan åstadkomma när det använder sin storlek till sådant som är mänskligheten till godo, vilket sker en hel del fast det inte får lika mycket uppmärksamhet. Jag tänker inte bara på NGO:s och liknande utan också på alla de gemenskaper jag personligen ingår i och hur oerhört mycket glädje de ger mig. Den största av dem till antalet personer är nog min gamla arbetsplats och jag kan inte nog understryka hur mycket de människorna betytt för mig under många år för de har nästan varit som en familj. Otroligt nog har jag fått förmånen att ingå i en ny arbetsgemenskap som är mindre till storleken men precis lika viktig för mig. Så är det de som besöker Blå Soffan en gång i månaden för att tala om livets djupare frågor och meditera och eldsjälarna i krisgruppen som jag senast i veckan hade fantastiskt roligt tillsammans med under två intensiva mäss-dagar. Det finns ännu fler positiva kollektiv – gymmet där jag känner igen och pratar med de flesta och alla de skolklasser jag gått i de senaste åren för att nämna några.

 

Låt oss för en stund glömma kollektiven som slåss på fotbollsmatcher och istället tänka på samverkan när den är som bäst; tillsammans är ett vackert ord när vi går åt samma håll för att vi vill det.

ANNONS
Av nunofagun - Fredag 17 nov 08:15

Det finns människor som beundrar social status. Jag hör inte till dem.

 

Att se upp till det som kallas adel och som inte förtjänats utan ärvts, syns mig obegripligt. Det finns en verklig adel i världen och den består av de människor som har karaktär. Att bygga en karaktär är ett livsverk, mycket svårare än att ta examen och veta vilka märkesvaror som är inne just nu. Jag är inte helt säker på vad expertisen anser ingår i en karaktär men själv tänker jag att en karaktär handlar om att ha ett gott hjärta och bete sig därefter. Jag tror också att den som har en karaktär är sann i sin personlighet och inte följer tillfälliga trender eller ledare som har tomtar på loftet. Därtill tycker jag att en karaktärsstark person har förmågan att ta itu med problem istället för att beklaga sig över dem eller projicera dem på någon annan.

 

Nej, adeln som har ovanliga efternamn ger jag inte mycket för men den verkliga adeln bugar jag mig djupt för ty de borde äga världen och så småningom kommer de att göra det, då dimman lättar och mänskligheten ser klart.

ANNONS
Av nunofagun - Torsdag 16 nov 08:15

Jag läste en bok på Kindle Amazon nyligen som handlade om hur man förbättrar livet med hjälp av enkla tips och trix och nej, det var ingen typisk självhjälpsbok; tipsen var sunda och konkreta, och – enkla.

 

Huvudtanken i boken var just att om förändringar är stora och komplicerade och tar tid, så ger vi upp innan vi har börjat; det räcker med de enkla förändringarna, förutsatt att vi verkligen gör dem. Det är inte ovanligt att människor köper böcker, går på föreläsningar eller ser feelgood-filmer och lär sig massor ty utbudet av metoder för att må bättre är många. Så kommer de hem till vardagen, lätt höga på framtidstro, och så händer – ingenting. Det beror förstås på att det inte räcker med en tändande gnista, vi måste kupa våra händer omkring den och se till att den fortsätter att brinna; många kan inspirera till de förändringarna men ingen kan göra dem åt en. Ett av bokens budskap är att man inte alls ska kasta sig över de 100 förändringar som föreslås utan välja en, i alla fall till att börja med. En förändring är bättre än ingen och kan ge enorma effekter på sikt. Jag gillar tänket, det är så jag försöker leva mitt liv och jag vet att det fungerar. Ibland tar min brist på tålamod över och det är då jag försöker springa en mil utan att vara rustad för det och så kan jag inte springa alls på ett halvår efter det. Vill man ha resultat, är det den långa, långsamma vägen som gäller och faktiskt är det så att det också är det enklaste sättet ty genvägarna kommer ofta med hinder och slutar ibland mitt inne i skogen.

 

Om det finns 100 enkla sätt till ett bättre liv så räcker ett av dem för mig, i alla fall till att börja med.

Av nunofagun - Onsdag 15 nov 08:15

Vi lämnar avtryck i vår omvärld med våra ord och våra handlingar.

 

Avtrycken blir extra tydliga, och ibland bestående, i sociala medier. Mycket av det som skrivs på nätet av oss ”vanligt folk” är personligt, för att inte säga självfokuserat. Vi verkar tro att mänskligheten går upp tidigt om mornarna för att läsa om våra frukostvanor och vilket humör vi är på. Men så finns där lysande undantag, då avtrycken på nätet upphör att vara ego-trippar och blir till berättelser man längtar till att läsa. Queen of f***ing everythings Facebook-sida är ett sådant exempel. Jag kastar mig över dagens avsnitt av hennes liv där en liten humla har huvudrollen, eller en färgkombination (oftast turkos). Ibland är det som att titta i ett fotoalbum, ibland som att läsa en gåta. Ingen händelse är för liten; varje händelse är en upplevelse värd att dela med sig av.


Vi kan lämna avtryck för vår egen skull, det har sitt värde för att förstå sig själv bättre. Men för att förtrolla och fängsla andra måste vi se bortom oss själva, och beskriva vår verklighet så att andra också kan förstå den. En liten humla har mycket att säga oss. Och turkos är den vackraste färgen, om man får tro Queen of f***ing everything.


Av nunofagun - Tisdag 14 nov 08:15

Jag blev inte godkänd på uppsatsen.

 

Det var inte roligt, och framförallt inte väntat efter allt jobb och alla positiva erkännanden. Ändå var misslyckandet en ego-tripp; jag har fått bli ynkad och det är jag inte van vid så det har känts rätt skönt. Fast så var det någon som sa att med tanke på hur bra allt går för mig jämt så får jag räkna med motgång förr eller senare varpå jag verkligen fick tillfälle att grubbla över glappet över min bild och andras av mitt liv. Varifrån kommer informationen att jag inte har några svårigheter, tro? Kanske beklagar jag mig inte tillräckligt, kanske ber jag inte om hjälp fast jag borde eller kanske ler jag fastän jag nästan spränger mig både fysiskt och mentalt. Jag borde möjligen tala om alla mina misslyckanden, om alla insatser som gett lite eller inget igen och om det jag avstått från till förmån för något som inte var vad jag trodde. Nej, jag är inte besparad tillvarons vedermödor; ibland tycker jag tvärtom att jag har fått alldeles för många av dem.

 

Om det är bra eller dåligt att jag framstår som om jag hoppar hage dagarna igenom vet jag inte men jag tänker att det är fel att vi människor inte betraktar varandra tredimensionellt utan som om vi vore platta seriefigurer. Nu har jag i alla fall gråtit färdigt och snutit mig och ska gå upp i examen igen, fast bli godkänd den här gången. Dock inte idag, för det finns annat att pyssla med först som är viktigare; jag har naglar att lackera och sånger att sjunga, bara för att det gör mig glad.

Av nunofagun - Måndag 13 nov 08:15

Jag tror att man ska leva ögonblick för ögonblick.

 

Det kan vara svårt att släppa taget om tiden, men i veckan gjorde jag det. Det började på morgonen med att jag kom mitt i en hagelskur, intensiv och obeveklig som livet självt kan vara. Sedan färdades jag vidare genom dagen, ett ögonblick i taget, och det var som att se en massa kortfilmer spelas upp istället för en långfilm. När jag lade mig för att sova tänkte jag på att vi lever bara ett ögonblick av evigheten och att om vi vill, kan vi leva varje som ett liv i sig och göra det meningsfullt.

 

Så somnade jag mitt i den tanken, längtande efter morgondagens ögonblick.

Av nunofagun - Lördag 11 nov 08:15

Det är en utmaning att visa hyfs.

 

Den som tror att det är lättare att vara vänlig än oförskämd har nog aldrig provat på det någon längre tid, för är det något som kräver självbehärskning så är det just hyfs. Att vara otrevlig är det enklaste som finns, bara att samla ihop sina frustrationer och vräka ur sig dem när man känner för det över någon som råkar passera. Ändå kan den sortens beteende väcka beundran, vilket jag finner obegripligt. Brist på respekt är inget att låta sig imponeras av; på vad sätt skulle det vara modigt att bete sig som en skitstövel? Mod handlar om helt andra saker, vilket kan vara ett ämne för en annan blogg.

 

Nej, jag förstår dem inte, de som sätter ett likhetstecken mellan oförskämdhet och styrka och jag bryr mig inte om vad för skäl de hittar på för att kamouflera sitt beteende; hyfs regerar, och de som har det också.

Av nunofagun - Fredag 10 nov 08:15

Ni har säkert varit på kurs någon gång och fått skriva omdömen om era kurskamrater.

 

Det är en bra övning, både för att bli medveten om hur man uppfattar andra och för att få insikt om vilka signaler man själv sänder. Antagligen får man olika svar beroende på om man har känt sina kurskamrater i två dagar eller två år; det tar tid att komma en människa inpå livet och att ett efter ett avtäcka de lager han eller hon består av. Jag tänker också att det är naturligt att inte lyfta fram alla sina sidor i alla sammanhang; på arbetet måste man kanske förstärka vissa personlighetsdrag medan man sparar på andra till sitt privatliv. Därför är det inte så konstigt om vi får varierande omdömen beroende på vem vi frågar; alla är förmodligen lika sanna, ty vi är komplexa och låter oss inte beskrivas på en post-it lapp.

 

Även om det finns en grund i ens personlighet, är de flesta av oss också många personer i en och jag ser ingen motsättning i det; alla får plats. Det går att vara både hård och mjuk, passionerad och behärskad, impulsiv och strukturerad i samma liv. Är man lagd åt konsulthållet, kallar man det förmodligen situationsanpassning; eller så skriver man poesi och använder ord som att följa flödet och vara den man är, där man är.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se